En dag på festival.
"Jag känner en bot, hon heter anna, anna heter hon.."
-Okej! Nu får det fan vara nog! Våra grannar har i tre dagar i sträck spelat den där jävla låten. Nu går vi dit och hoppar sönder deras skiva!
Jag och min kompis smyger oss närmare Basshunter-campet med beslutsamhet i blicken. Vi kikar upp mellan tälten för att se så kusten är klar. Ingen är där så jag smyger fram och tar ut skivan och försvinner lika snabbt.
Vi börjar gå tillbaka till vårt camp, men det dåliga samvetet hinner ikapp oss. Ingen borde vara utan musik på festival, det är som att se en film på finska utan undertext. Min kompis börjar rota i sin väska och fiskar upp ett kasettband.
- Här! Spring tillbaka och sätt i det här bandet istället.
- Tomas Ledin partymix? Säger jag undrande.
- Jag vet, synd på ett så fint blandband.
Jag springer snabbt tillbaka och sätter in det i deras cd-spelare. Med bra självgod min och "Vi är på gång" spelandes i bakgrunden går vi tillbaka till våra tält.
Det är fest i campet, ölen flödar och mitt i alltihop står en kille iklädd röda cowboyboots och inget mer och dansar. Jag slår mig ner brevid en vän som sitter fasttejpad i sin campingstol. Klockan har blivit halv sex och jag är alltför nykter. Så jag häller upp lite öl, lite till och ännu mer öl. Snart känner jag att jag borde gå och lätta på trycket. Med andra ord, jag är kissnödig. Så jag börjar gå runt för att hitta en trevlig buske att göra mina behov vid. När jag väl hittat en och sitter där som bäst kommer en punkare fram till mig. Han undrar om jag har en tändare.
- Har du ciggen har jag tändaren! säger jag listigt.
Punkaren tyckte det var en bra deal och ger mig en cigarett. Han slår sig ner brevid och frågar varför jag bara har en sko på mig. Jag förklarar att jag böt bort den igår natt mot en vattenpistol och en halv pommes frites-tallrik.
Han skrattar och säger att jag får köpa hans ena sko för en puss.
En lerig känga rikare återvänder jag till mitt camp. Killen med cowboybootsen har nu somnat på backen och någon konstnärlig själ med spritpenna har passat på att måla dit en fin mustasch på honom.
Jag sätter mig och dricker lite vin med en vän. När vi skålar och samtalar som mest börjar plötsligt Blur - Girls & boys skråla ur bandaren. Det rycker i benen. Vi greppar bandaren och dansar ut på huvudgången. Flickor och pojkar kommer och skakar loss med oss. Någon försöker sig på en riverdance och två killar börjar bugga.
Vi dansar in på festivalområdet, fortsätter dansa fastän vakterna konfiskerar vår bandare. Vi dansar fram till Hawaii-scenen och till The Killers. När de slutat spela dansar vi resten av natten.
Framåt tre-snåret har jag blivit kall, trött och småbitter och jag går hemåt för att sova. Jag lägger mig i mitt tält med dubbel sovsäck och tjocktröja, och precis innan jag somnar hör jag en kille som säger;
- Nej nu får det vara nog! Det där campet har spelat Tomas Ledin hela jäkla dagen. Nu går vi dit och snor deras skiva!
-Okej! Nu får det fan vara nog! Våra grannar har i tre dagar i sträck spelat den där jävla låten. Nu går vi dit och hoppar sönder deras skiva!
Jag och min kompis smyger oss närmare Basshunter-campet med beslutsamhet i blicken. Vi kikar upp mellan tälten för att se så kusten är klar. Ingen är där så jag smyger fram och tar ut skivan och försvinner lika snabbt.
Vi börjar gå tillbaka till vårt camp, men det dåliga samvetet hinner ikapp oss. Ingen borde vara utan musik på festival, det är som att se en film på finska utan undertext. Min kompis börjar rota i sin väska och fiskar upp ett kasettband.
- Här! Spring tillbaka och sätt i det här bandet istället.
- Tomas Ledin partymix? Säger jag undrande.
- Jag vet, synd på ett så fint blandband.
Jag springer snabbt tillbaka och sätter in det i deras cd-spelare. Med bra självgod min och "Vi är på gång" spelandes i bakgrunden går vi tillbaka till våra tält.
Det är fest i campet, ölen flödar och mitt i alltihop står en kille iklädd röda cowboyboots och inget mer och dansar. Jag slår mig ner brevid en vän som sitter fasttejpad i sin campingstol. Klockan har blivit halv sex och jag är alltför nykter. Så jag häller upp lite öl, lite till och ännu mer öl. Snart känner jag att jag borde gå och lätta på trycket. Med andra ord, jag är kissnödig. Så jag börjar gå runt för att hitta en trevlig buske att göra mina behov vid. När jag väl hittat en och sitter där som bäst kommer en punkare fram till mig. Han undrar om jag har en tändare.
- Har du ciggen har jag tändaren! säger jag listigt.
Punkaren tyckte det var en bra deal och ger mig en cigarett. Han slår sig ner brevid och frågar varför jag bara har en sko på mig. Jag förklarar att jag böt bort den igår natt mot en vattenpistol och en halv pommes frites-tallrik.
Han skrattar och säger att jag får köpa hans ena sko för en puss.
En lerig känga rikare återvänder jag till mitt camp. Killen med cowboybootsen har nu somnat på backen och någon konstnärlig själ med spritpenna har passat på att måla dit en fin mustasch på honom.
Jag sätter mig och dricker lite vin med en vän. När vi skålar och samtalar som mest börjar plötsligt Blur - Girls & boys skråla ur bandaren. Det rycker i benen. Vi greppar bandaren och dansar ut på huvudgången. Flickor och pojkar kommer och skakar loss med oss. Någon försöker sig på en riverdance och två killar börjar bugga.
Vi dansar in på festivalområdet, fortsätter dansa fastän vakterna konfiskerar vår bandare. Vi dansar fram till Hawaii-scenen och till The Killers. När de slutat spela dansar vi resten av natten.
Framåt tre-snåret har jag blivit kall, trött och småbitter och jag går hemåt för att sova. Jag lägger mig i mitt tält med dubbel sovsäck och tjocktröja, och precis innan jag somnar hör jag en kille som säger;
- Nej nu får det vara nog! Det där campet har spelat Tomas Ledin hela jäkla dagen. Nu går vi dit och snor deras skiva!
